Dag 4

Även om jag anstränger mig och försöker återskapa barndomens december å det starkaste kan jag inte minnas huruvida det var någon som, i lampans sken skrev julkort...nej, tyvärr. (ja, jag kan ha vimsigt minne och eventuellt är det så att mina systrar har helt andra minnesbilder). Julkort kanske både skickades och kom utan min vetskap.

Trots detta så har julkortsskrivandet varit en viktig jultradition i makens och min december. Att hitta fina julkort, gärna sådana som via inköp gör att man stöttar nån bra organisation eller forskning, leta som en tok efter adresser som under året lagts på bra ställen och sen med finaste handstilen skriva julhälsningar. Från början långa och fina hälsningar men som numera är extremt förkortade men ändå med hjärtat skrivna. En viktig stund i december...

Över tid har kortens motiv och kvalité förändrats. 

De första åren som familj blev det egentagna fotografier med två vuxna och en tämligen ovillig hund med röd rosett som godjul-skickades åt höger och vänster. De var väl One of a kind  som det vänligaste man kunde säga om dessa. 

Med åren blev det bebis-småbarn-hundar-större barn-foton inklistrade på de köpta julkorten. En tidsstudie levererad med värme och många jul-lyckönskningar.

Därefter färdigtryckta granna kort med både folk och fä som avsändare.

  Nu, som då, sitter vi vid köksbordet och försöker skicka till de människor vi inte träffar varje dag och de som kanske behöver en extra hälsning.

Antalet gamla släktingar har av naturliga skäl tunnats ut så högen har minskat med åren, men å andra sidan finns det nya bekantskaper att glädja.

Faktum är att det inte alls är lika jul-mysigt att få en digital julhälsning via sms eller Facebook även om det är skickat med samma kärlek och värme. Ett pling i mobilen och se att man är en del i ett massutskick funkar men är ändå lite för torftigt för min smak. Kort i brevlådan slår det mesta, så är det.

  Det är dessutom något speciellt att sätta upp julkorten på kakelugnens hylla, visserligen med en viss oro över att de ska hettas upp och korva ihop sig....men va tusan, lite får man väl chansa för julstämningen?

(nej nej, jag är inte slarvig med eld, jag lovar) 

Sen får de står där ända till julen städas ut...alternativt då det blir för mycket korsdrag i trettondagsuppröjningen och de rasat ner för många gånger. Därefter får bara några utvalda leva vidare till vårljuset återkommer. Mysigt.

¤¤¤¤¤

Så, det är väl lika bra att leta i den där lådan som borde innehålla adresser till vänner i förskringringen. Bästa finspetspennan och så kör vi igång...

Mortuta