Synen på rikedom varierar definitivt genom livet. Allt från den härliga känslan som 7-8 åring med flera veckopengar sparade i börsen, tonåringens första sommarjobbslönekonto till vuxenlivets känsla av tillfredsställelse då lönen räcker till det man vill. 

Men ju mer tiden går inser man att rikedom kan handla om så mycket mer än kronor och ören som växer. Ja, givetvis är pengar något som vi behöver och javisst är det skönt om man inte behöver bekymra sig om det dagligen. 

Numera är känslan av rikedom stark då blåbären och lingonen samsas med hallom och jordgubbar i frysen. Vetskapen att man kan, då andan faller på koka sylt eller fixa en god efterrätt och det med något som skördats i närmiljö. Oavsett då om man plockat själv eller genom köp bidragit till någon annans försörjning. 

Skördestunden i trädgården är likadan. Äpplen, persilja, palsternacka och en hög med både chili, tomater och paprika fyller årets korgar rejält. Under tiden allt plockades ihop gick tankarna runt om vad som kan tänkas bli tillrett av detta. Inga större märkvärdigheter förmodligen....men oändligt många äppelkakor kan det i alla fall bli, till glädje för kollegor och andra fikavänner. Då korgarna var fyllda gjorde det helt plötsligt inte så mycket att rödbetsskörden blev riktigt medioker och grönkålslandet halverades på grund av småkrypsinvasion. Rikedomskänslan är ändå stark. 

  Inte ens den minimala havtornsskörden kan ta udden av rikedomen.

Rik på mer?

Naturupplevelser är väl en form av rikedom? Då man befinner sig i miljöer och platser som ger kropp och själ både energi och lugn...då fylls rikedomen på.

Att ha möjlighet att göra sådant man mår gott av, odla sina intressen och känna att tiden som spenderas är väl använd tid är väl också en form av rikedom.

Hade nån sagt till mig som tonåring, då det mesta i livet handlade om att ha de "rätta" prylarna och göra de "rätta" aktiviteterna att den allra största rikedomen man kan få vara med om är att bli förälder. Ja, då hade tonårsjaget förmodligen ryckt på axlarna, himlat med ögonen och lämnat rummet....

Att, genom något av alla sätt man nu kan bli förälder få bli rik på känslor och kärlek till sina barn. Det är förmodligen den allra största förmögenheten man kan få, dessutom med en förmåga att växa med åren. Kalla det gärna sentimentalitet, men denna känsla av rikedom blir bara starkare med åren.

Undrar lite vad just du är rik på?

¤¤¤¤¤

För övrigt rullar septemberlivet på. Vi jobbar, tränar, skrattar och umgås i hyfsad balans. FruKatt blänger på som vanligt, man vet aldrig riktigt vad som är felet och anledningen till avogheten.

För lite eller möjligtvis fel mat? För stojigt runt favoritsovplatsen? För långsam dörröppning eller för snabb sådan, man vet aldrig riktigt. Men faktum är att hon är en fena på att med blickar och kroppsspråk meddela sig. 

Samlar i energisparlådan (inbillar mig att det finns nån sån i kroppen) med mycket sång just nu. Sparar mentala högar för kommande tyngre stunder under hösten då rösten kanske inte går att använda lika bra. 

Mortuta

 

Miaannorlunda

22 september 2015 00:00

Hej! Jag heter Mia och är en 44-årig två barns mamma och fru. Vi bor på landet på en gård. Min blogg handlar om familjen, ridning, våra hundar, promenader, hästar, stickning, smycke, göra handverk, scrapbooking och min vardag m.m

Här i denna blogg ska jag berätta om min vardag om mina svårigheter med diganoser m.m Vad jag gör på fritiden m.m Den ska också handar om min familj m.m

/E-mail: mia2@home.se

Jag skulle beskriva mig själv som pratsam, kreativ, rastlös och med en humor som få förstår sig på. Jag älskar att uttrycka mig kreativt, såsom måla fota, sjunga och skriva. Annars tycker jag om att lyssna på musik, hänga med sköna människor, plöja mig igenom tv-serier, dricka kaffe, äta sötsaker och en massa annat.
Här på bloggen skriver jag om in vardag och om psykisk ohälsa, och jag gör mitt bästa för att peppa, hjälpa och inspirera andra. Jag hoppas du finner detta intressant och fortsätter läsa.

Jag bloggar om hur det är att leva med aspberger, koncentrationssvårigheter och mkt mer. Även om hästar och ridning. Kika in vetja!

Det är ganska skönt att skriva som det är och får ut mina tanka öppet här. Vad som helst. Ett tecken på hjälp. Hur gör man en blogg så det kan nor ut till alla. Fundera på att skriva om mitt liv hur jag har det i mitt tråkia liv. Mina funderningar m.m

Kontakt: mia2@home.se



http://miaannorlunda.bloggplatsen.se

http://miaannorlunda.bloggplatsen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...