Ja, så kan man nog beskriva denna dag. En lyckträff av större mått att den lediga eftermiddagen och solen och skarsnön kom på samma dag. Detta efter en sportlovsveckostart med riktigt trist väder. Jaja, nuförtiden är sportlov ingen självklarhet men eftersom det ändå är ett jobb i skolans värld passar det bra med några timmars ledigt en dag i alla fall då resten av "huset" står stilla.

Raskt på med gåbrakängorna och givetvi med kameran över axeln, beredd på vackra motsolsvyer och annat trevligt som kameran vill fånga. Så skönt och så uppfriskande. Första hindret är de isbelagda småvägarna och stigarna vid havsbandet. Här kan man verkligen snacka om att hålla tungan rätt i mun. Hasade...växelvis långsamt och snabbt...för att komma på mer säker mark. Rädslan att slå en ofrivillig saltomortal var större än nånsin då kameran med stora objektivet hängde med. Men, allt gick bra!

Mötte några pimplare (modiga typer som är på isen...om du frågar mig...räddharen) och några utflyktsgrillare vid en eldstad. Idel glada ansikten och hälsningar. Mysfaktorn var riktigt hög.

Inne i skogen var det helt plötsligt som att komma in i en annan årstid. Ingen snö och en och annan vårpigg myrstack som gav en försmak om vad som kommer. En trädkoja dök upp och det brukar verkligen vara ett vårtecken. 

¤¤¤¤¤¤

Hemma står skidorna mot husväggen och väntar tålmodigt. Lite som någon envist vägrar ge upp "de ska vara med mig...jag ger mig inte"-känsla. Dystra utsikter för skid-gänget...sorry, det blir nog inga långturer runt långa spåret med solen i ansiktet. Om nu inte vädergudarna sprätter iväg och blir helt spinngalna under mars och formligen häller snö över oss. En del av mig (den supervinterälskande token alltså) vill verkligen, verkligen det men den mer förnuftiga halvan av mig vet att det bara blir blötsnö och halka och annan skit av det ju längre fram i mars vi kommer... 

Nej, det är nog lika bra att vi packar ihop vinterprylarna som ändå inte funkar här i kustlandet och börja fundera på när hyresgästerna i fågelholkarna börjar flytta in. Alla härliga vårtecken....kom igen nu! Vi är redo. 

¤¤¤¤¤

Andra reflektioner?

Flygbolagspiloter som strejkar och många resenärer håller andan och hoppas på att kunna lösa sina resor kors och tvärs på annat vis. Har flera bekanta som senaste dygnen kört bil, åkt nattbuss och liftat med långtradare söderut efter norrlandskusten för att ta sig till Arlanda i tid. Följer med spänning vad som händer den närmsta veckan eftersom familjen ger sig ut på äventyr om nåt tag. Dock är det förståeligt att piloterna strejkar för tryggare arbetsförhållanden och bättre anställningsvillkor. Det ska alla ha rätt till.

¤¤¤¤¤

Little Baby Rian, dvs vår nyaste medlem i klanen käkar och växer. Precis som små bebisar ska göra. Det är lite märkligt att följa en liten knodd via Skype och dagliga filmer, istället för att vara nära. Märkligt i den mening att vi helst vill vara på krama-varje-dag-avstånd. Men avstånd till barn och barnbarn hör väl till vardagen för de allra flesta så det är väl inte läge att hänga med huvudet föör mycket. Ynglingen i fråga gurglar och ler precis helt perfekt så morföräldrarna kan känna sig lugna och behöver definitivt inte kasta sig på nästa flight söderut för att styra upp det hela. Föräldrarna sköter uppdraget väl!

¤¤¤¤¤

Boktipset för dagen är av karaktären skåpmat men i bokform. Med det menas att det är redan lästa böcker om går i repris. För visst har vi alla läst en mängd bra böcker genom åren som efter en tio, femton år fallit i glömska eller åtminstone nån sorts dimma. Boktitlar som fortfarande kittlar i läsarnerven bara genom att blir utplockade ur bokhyllan. De där gamla vännerna i hyllorna förtjänar ett varv till på nattduksbordet.

Veckans gamla goding på mitt bord är Paul Coelhos Alkemisten, läser den med samma innerlighet även denna, den andra gången.  

Så, nu vill jag gärna att DUsom läser lämnar en kommentar om vilken bok du gärna läser om igen. Nån titel som du spanat på....där på biblan eller hemma i bokskåpet. Nån bok som var speciell för länge, länge sen.

Tänk så många boktips det kan bli.

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...