Hej igen. En period av skrivtorka har passerat. Inga ideér om vad som skulle vara värt att dela med omvärlden har funnits och det har känts lite tomt i huvudet faktiskt. Detta i kombo med att kroppen inte varit med mig har gjort att Du och jag inte möts, så här över nätet.

Men nu...kan det hända att en del ord vill ut ur huvud och fingrar. Får väl prova.

Somliga dagar är naturens makter gynnsamma, lite mer än vanligt och bjuder upp till dans på ett helt ljuvligt vis. Denna fredag blev en sån dag och det vore nästan skamligt om man inte försökte ta vara på det...på nåt vis. Hastade hem från jobbet med kappan fladdrande, hämtade hundpolaren och snabbt ut.

Maken ringde från det varma San Sebastian och lockade ( läs retade) mig med att han gick i kortärmat i 27-gradig värme och trodde väl att svaret skulle bli ett suckande över regn och kyla och annat norrlandsoktobrigt. Men icke det! 

Sol, frisk och klar luft och vindstilla.

Beat that if you can!!

Just nu är jag helt på det klara med varför vi bor där vi bor. 5 minuter från förstukvisten fanns allt detta. Det var så himla vackert och behagligt och vilsamt och avstressande och läkande....

Ni måste bara få lite bilder från eftermiddagens långpromenad. Gillar du inte naturbilder är det bara att scrolla ner och se om det finns nåt annat att ta del av.

Så. Fina va?

¤¤¤¤¤¤

Ebola är på allas läppar.

Tidningsrubriker, debattartiklar, tevesoffresonemang och mycket annat. Det känns som om det kommer närmre och närmre, några fall i Sverige och Norge redan nu och nu går det inte att mentalt blunda och tänka "det där är nåt som bara är i Afrika och kommer att stanna där". Nej, det riskerar att spridas över världen. Fasansfullt.

Tankarna går till tjejerna som bor långt bort från oss men nära den nordafrikanska kusten. Än så länge inga larmrapporter från de länder som finns närmast men ett nervöst modershjärta kan ju gå igång på det minsta lilla. Nu då det väntas en liten ny världsmedborgare i familjen hinner ju oron hoppa strömhopp om man inte stoppar den vid första hindret. Jag jobbar på det.

   De som åker iväg som hjälparbetare är verkligen värda all beundran och går det att stödja på nåt vis ska man nog göra det.   

¤¤¤¤¤

Denna fredagkväll samsas FruKatt och BruneBror i soffhörnet, Njae, inte riktigt tätt ihop i en Best Friends Forever-feeling om nu nån trodde det. Mer av karaktären Om du ligger still i det hörnet och inte tittar på mig så tar jag den andra kanten...

Djuren och jag får väl agera soffjury och kolla på Idol en stund för att sen övergå till ett gäng avsnitt av favoritserien Boardwalk Empire.

...eller så somnar vi tidigt.

Mortuta