Ikväll startade den bokcirkel som jag fått uppdraget att leda. Det inleddes med ett föredrag om umeförfattaren Lars Widding som är den författare som regionens bibliotek valt ska vara i fokus under våren och då med boken Pigan och härligheten som vårt läs- och samtalsobjekt.

Eftersom Lars Widding inte har varit författaren som jag läst in mig på mest av allt under mina svenskastudier så var det rätt intressant att höra då litteraturvetaren Anders Öhman berättade om hans uppväxt i Umeå och försöken att etablera sig som författare i ett kultursverige som allt som oftast betraktade hans skrivande med ett nedlåtande storebrorsflin. 

Det är väl inte bara jag som mest minns honom som en person i nån tevesoffa på 80talet, eller i radioprogrammet Påminuten med Pekka Langer...tror jag det var. 

Trots detta så hade Widding en stor läsekrets och hans böcker har stått på parad i många, många svenska hem. Minns min mammas bokhylla med alla Widdingsviterna, inbundna, inköpta via Svalans bokklubb. Han var för övrigt den bokklubbens största varumärke under 70-80talet.

Så, nu ska vi träffas under några kvällar i mars och prata om den här boken, diskutera från olika synvinklar och perspektiv. Jag ser verkligen framemot detta. Det är något visst med boksamtal, alltid lär man sig något....nästan oavsett vilken bok det är. Ja, ja..det underlättar om man gillar det man läser, eller upprörs, eller förfäras, eller bara njuter av bokstävernas kombinationer....

¤¤¤¤¤¤¤

För övrigt då?

OS...på teve...på radio..

Jobb

Hundturer

Sjungasjungasjunga märkliga men vackra saker med kör och orkester.

Tja,det är väl en rätt okej sammanfattning av den senaste veckan. Det finns givetvis hel del som borde göras. Tvätta, städa, pälsvård på BruneBrorsan och en lite högre träningsdos än en stund på eftermiddagarna....

Nåja, det ordnar sig. Det mesta som jag gör just nu ger energi och lycka och det är ändå viktigast....

Du då? Vad gör du just nu?

Skriv och berätta

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...