Nu närmar det sig med stormsteg, den stora invigningen av Umeå2014. Spänningen och förväntningarna stiger och arbetspulsen på alla som jobbar med att ro detta första jätteevenemang ökar rätt mycket för var dag. Tro mig, en av de som finns i epicentrat finns i hemmet....eller i alla fall är han skriven på samma adress som jag. Det vore till att överdriva om beskrev denna månad som en myspysig hemma-med-familjen-period. Nä, nä....lite för mycket att ordna, fixa, ringa, ha möten om, kolla upp och en massa annat för att vi ska ses nån längre stund. Titulerar mig för stunden Kulturhuvudstadsgräsänka....tjusigt va?

Men vad gör väl det, det är en megahappening på gång och jag ska vara där, var så säker. Once in a life time...om man så säger.

Fick tipset att vara volontär och anmälde mig raskt. Har under de senaste veckorna utbildats och informerats så nu ska det bara pluggas på en massa matnyttig fakta som vi behöver ha. Sånt som, " där är toaletterna, bussar kommer var 20:e minut, konstnärerna heter XX, jajamen isen är tillräckligt tjoch, kronprinsessan ska inte åka spark efter gågatan...." och förmodligen en hel del annat som dyker upp.

Hoppas bara att man inte behöver vara med om folk som blir sjuka eller att det blir nån olycka...det vore hemskt...

  Hoppas därefter kunna parkera i läsfåtöljen, njuta av den nya belysningen och sen ha ett mindre läsmaraton inför den 2014-bokcirkel som ska ledas. Lars Widding, umeboförfattare ska vridas och vändas på. Hoppas det blir intressant.

Vad mer?

Well, well...arbeta, sjunga och träna. Inte mer som ryms av dygnet.

Bevaka dock hundens något slokörade uppsyn. Han verkar ha ont nånstans...haltar då han går lugnt, ser ynkligt på mig då han vill upp i sitt soffhörn... men lurig som varje setter är, då han springer fritt över kalhyggena då är det då inte fråga om nåt haltande alls. Då är det hundra procent ös som vanligt med hög svansföring.

Jag blir aldrig riktigt klok på djuren.

Dags för mitt-i-dagen-kaffet och en del övande inför kvällens stämrepetition. Har ju lovat mig själv att kunna allt utantill lite fortare denna säsong.

Wish me luck

Mortuta 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...