Dag 22

Den här veckan är Nobelpristagare av olika slag aktuella. Vi kunde under hela tisdagen följa allt från pristagarpresentationer, stolta tacktal till frasande klänningar och gnistrande juveler vid honnörsbordet i det vackra Stockholms Stadshus. För övrigt så bara älskar jag namnet på programinslaget med pristagarsamtalen "Snillen spekulerar"...gulligt va?

Man kunde nästan känna sig som en del av kalaset trots att det var i en miljö av  mjukisbyxa och soffhörn. Det är svårt att inte bli tokimponerad av all forskning och alla nya upptäckter som dessa människor kommit fram till. Kan gissa att timpenningen på "fundera ut allt detta kloka"-tiden delat med prissumman inte blir så stor ändå. Det mesta verkar ha tagit en livstid att komma fram till, de allra flesta som fått Nobelpriset är ju inte direkt några duvungar och nya i branschen....

¤¤¤¤

Vet ni att det finns ett annat Nobelpris? Ja, inte Fredspriset då som delas ut i Oslo utan ett som är mer en blandning av skämt och allvar.

Ig Nobelpriset

Man kan kalla det en parodi på det riktiga priset...fast ändå inte. 

Ungefär samtidigt som de riktiga pristagarna presenteras för omvärlden meddelas även de som får detta pris.

Tio kategorier med den gemensamma nämnaren är att pristagarna "först får folk att skratta och sedan får dem att tänka efter". Alltså finns det en viss substans av allvar i detta. 

Vad har man då lyckats komma på för att förvärva detta sen 1991 instiftade pris?

- Forskning om femsekundersregeln, mat som tappas på golvet och plockas upp inom fem sekund bibehåller fräschören. Jojo, nån har räknat på det...

- Två ornitologer fick priset för några år sedan för deras förklaringar till varför hackspettar inte får ont i huvudet. Har nån av oss legat sömnlös och grubblat tro?

- En av årets pristagare har matematiskt beräknat hur stor mängs wasabi som behövs för att det ska fungera som en doftande väckarklocka.

Det ni....nyskapande väckningsmetoder...men kanske kan hjälpa döva?

Som en variant på pristagartal har IgNobelutdelningen en regel på att pristagarna får tala enligt 24/7-regeln, dvs 24 sekunder på sig att beskriva sin forskning och sen får de med 7 ord berätta nyttan man kan ha av detsamma.

Det retar säkert en hel hög med förståsigpåare men jag tycker det är lite befriande att man kan skämta om forskning så att vi vanliga begriper också.

Förhoppningsvis sitter Alfred Nobel på ett moln och fnissar lite åt hela påfundet och generöst bjussar på att låna ut sitt namn.

¤¤¤¤¤

Nu inväntar vi ljusflickan Lucia och stormen Ivar. Undrar vilken av dem man kommer att märka mest av...och vem får man fika och skönsång av?

Mortuta

Dag 21

Vädret spelar oss en hel del spratt för tillfället. Ena stunden är det så kallt att man inte vill sticka ut näsan, sen blir det stormvarning och rejält busväder för att sen övergå till sol och plusväder och vårlik blåst.

Alltså, vädergudar....nu får ni ta och bestämma er. Det är faktiskt december nu och då brukar det var snö och hyfsat kallt. Seså, ordna upp det här nu!! 

Ljuset blir magiskt då dagen är kort. Rosa, blått, orange, grått....ja, hela skalan av färger finns att beskåda och det är bara synd att man mestadels av tiden är inomhus. Det är nu oftast helt kolsvart då promenaden hem från jobbet är gjord.

Eftermiddags/kvällsljuset är också häftigt. Rent av lite spöklikt då gatlyktorna hjälper till med skuggor och dramatik.

Bilderna ovan togs på en av de närliggande cykelbanorna men ger en känsla av ödslighet och lite skräck-kabinett. Fantasin började härja fritt och jag hade en hel skräcknovell uppdiktad innan hundturen var avklarad. Gick några extra varv i skogskanten för att få ihop det hela. Skulle sen då bara göra några småsaker för att sen sätta mig och skriva ner fragmenten och ramarna i storyn...men då hade jag tappat den i stort sett.Magin var borta...inte alls samma feeling därhemma i stugvärmen med kaffekoppen och sirapskakan.

Fast, det är kanske lika bra. Läskiga sagor ska nog hålla sig där i mörkret...

Vad annars ?

Har börjat planera för ett boksamtalsuppdrag i samarbete med biblioteket som ska gå av stapeln under vårvintern. Ett av många, många kulturhuvudstadsprojekt. En känd bok/författare ska läsas och diskuteras och jag har fått äran och uppdraget att leda det hela. Så kul!

Måste återläsa boken fort, fort....vadå? titeln? ja, jag återkommer med det om ett tag.

Mortuta

Dag 20

På bara några dagar svepte decembermörkret in med full kraft. Kompakt svart på morgonen, en stunds frist mitt på dagen och sen full svartkraft från rätt tidig eftermiddag igen. Tack och lov för snön, den ger nån typ av ledsyn för oss som vacklar runt i skog och mark och på mer eller mindre plogade gator.

Kenzo och jag antar lite av rymdfararshape då vi med reflexvästar, blinkande lampor och pannlampor beger oss ut på våra irrfärder. Mörka skogar har dessvärre aldrig varit nåt av mina favorittillhåll så inte nog med att jag har all denna mundering på mig, det toppas med att jag gärna sjunger högt för mig själv.

Måste ju skrämma bort de vilda djuren, ni vet....

Så ser ni två viriigt blinkande lampor i skogen och hör nån yla julsånger eller annat som kan härledas till musik....ja då är det BruneBrorsan och undertecknad.

Nostalgitittar på bilder från julen 2011 då vi hade våra barn på plats.

Snart ses vi igen, men denna gång inte i snörusket. Längtar så efter dem....

¤¤¤¤¤

Utnämningen till Dagens pucko måste väl bli den SD-riksdagskvinna som i ett forum på nätet skrev om att hon skrivit hur hon önskade livet av ensamkommande flyktingbarn och muslimska invandrare kallar hon gräshoppssvärmar. Denna kvinna ska alltså sitta i riksdagen och representera 5-10 % av vår befolkning. Huga...

Okej, pucko är för tamt ord...det finns andra uttryck för det jag känner om sådana åsikter men väljer att inte sjunka så lågt.

Även den SD-politiker som senast gjorde sig känd som järnrörsvevare har blixtrat till och skrivit en längre beskrivning av Nelson Mandela, finns att läsa på samma sight. 

Bör nog förklara att jag inte själv varit inne på deras tassemarker utan fått det delat på FB. 

Suck, suck....vart är vi på väg....numera inte bara en replik i PåSpåret utan också en berättigad fråga om våra s.k folkvalda.

Mortuta

Dag 19

En alldeles vanlig måndag igen, kallt som tusan är det och man vill helst bara kura ihop sig under en filt. Men se....det går ju inte. Det var bara att trampa iväg till jobbet och få igång hjärnan. Det gick faktiskt bra....

Då det varit en intensiv period av arbete, framförallt då musikaliskt sådant får jag ofta ett stort behov av att bo in mig hemma igen. Inte för att jag varit kroppsligen bortrest, nej mer av en mental frånvaro som behöver normaliseras igen. Då vill jag till exempel pyssla, fixa lite med julpynt ( ja, årstiden inbjuder ju till det....) och greja på i köket.

Ikväll blev det lite julgodis och...hör och häpna kakor. En riktig skräll alltså...

Tankarna får fritt spelrum då man håller på i köket, förutom de där avbrotten då receptet avsynas. För det är så, jag gör ogärna något på frihand utan vill veta på pricken hur man ska göra. Hm, kan det vara så att jag egentligen inte vet vad jag håller på med så recepten blir min livlina/ring en vän/frågapubliken-grej.

Idag snurrade tankarna runt om hur julenförberedelserna var då jag var liten, hur min mamma stod i köket dagar, kvällar och nätter för att få till det sådär mysigt som jag minns det. Saffransbrödet, radiokakan, formarna ( som hon kallade skålar), klenäterna och mycket annat. Oj, höll på att glömma min barndoms favoritkakor kokostoppar. Herregud, det var för den sorten som jag kunde göra mig ett extra ärende till matkällaren....

Kan se henne framför mig, liten till växten, krulligt hår och med ett rutigt förkläde står hon i mitt barndoms kök och sliter som tusan. Jag är där i periferin och smakar på smeten. Hjälp av oss andra i familjen? Njae, det var nog hon som stod för det mesta, minns inte att det påkallades nån allmän arbetsorder till stora eller små barn och make...tror inte det fanns inte i hennes värld.

  Måste bara ha den här bilden igen, vet att jag hade den här vid morsdag men den är så fin så den passar en gång till. Det är den finaste bilden på henne som jag har.

Här är hon ung och ser så förväntansfull ut på livet, ler stort mot fotografen.  Åh, jag saknade verkligen min mamma under mina ungvuxen-år, ville så haft nån att visa, delge och rådfråga om stort och smått. 

Hur man ska få ihop kakdegen då den smular, vilket medel som är bäst mot vinfläckar, hur man vet om bebisen i magen mår bra och vilket varv på strumpstickningen man nu egentligen ska börja ta ihop.

Det hade varit bra med en morsas goda råd.....men nu gick det ju bra ändå...

¤¤¤¤¤¤

Sirapskakorna blev goda, julgodiset likaså och med en skvätt glögg som slutkläm på denna måndag kan jag känna lugnet igen...

Mortuta

Dag 17 och 18

Konsertdagar

Hinner och orkar baske mig inte sköta mitt blogguppdrag. Sjunger och sover...vi ses på måndag igen

Mortuta

Dag 16

Då maken....och en trehundra andra på byn vallfärdade till fredagsnöjet match...och en stor del andra människor bänkade sig framför Idol så valde jag nåt helt annat.

Finpustningskväll inför helgen stora julshower. 

Härligt vänlig väldig kvinnokraft är väl en rätt okej beskrivning av stämningen i rummet då vi samlades.

Alla får lite massage innan vi kör igång, det är så skönt att starta med att få ge och ta emot. Sen upp på podiet och köra...

Daniel Lindström och pianisten Joakim Holgersson var också på plats.

De verkade lika nöjda som vi med kvällen. 

..och så lite avslutande rep med Five som ska köra till Daniels egna låtar. 

Så, då är väl bara för er att gå iväg och köpa biljetter. 

Bara det faktum att ni får se 60 par lösögonfransar vifta i strålkastarskenet...kan ju nästan betraktas som obetalbart.

¤¤¤¤¤

Stormen Sven verkar vara namnet för dagen. Här i norr har vi bara en rätt ordinär snöstorm, såna där som vi har nu och då under vintertid. Värre verkar det vara i mellan och sydsverige...oj,oj...vill inte byta.

Ja, det går väl inte att undvika att skriva något om Nelson Mandela som avled igår, 95 år gammal. En storhet har gått ur tiden. Det är nog svårt att mäta hur stor betydelse han haft för Sydafrika. Vila i frid gamle man!

Mortuta

Dag 15

En varm brasa och ett gäng tända ljus ramar in torsdagskvällen. Ute har det faktiskt krupit ner till -12 och det är en skön vinterkväll. Dags för mys alltså.

I huset har vi dock en som vinner alla eventuella mysa-framför-brasan-tävlingar. Nån som alltid är först att sätta sig på pallen vid elden, sjunka ner lite och känna in lugnet, snabb som attan med att få i sig mat så att ingen annan tar bästa kakelugnspositionen.

Vem?

Men såklart.

      FruKatt såklart....

Huset okrönta slappardrottning. Utan konkurrens. Totalt avslappnad i brasvärmen.

Ibland önskar jag att man skulle ha nåt som liknar kattens totalt avslappnade inställning och förmåga till att njuta av vilan. Att inte bry sig om omvärlden....om man inte vill förstås. För det är ju ett faktum att FruKatt är på hugget om något intressant skulle hända, mat eller nåt.

¤¤¤¤¤¤

För varje dag poppar fler och fler julfigurer fram runt om i huset, känns nästan som om de dyker upp på eget initiativ och hittar sina bästa platser i skydd av nattmörkret.  Kan nästan se det framför mig, hur de kryper upp ur sina lådor och så tassar de runt då vi sover. Men inte alla på en gång...

Tomtarna får vänta lite till, först ska de vingbeprydda gänget komma.

Änglar i olika stilar och material har alltså fått ta plats på kakelugnen. De fann sig väl till rätta jämte de illröda glasänglakusinerna som på nåt vis flaxat in, de små rackarna. Stolta står de där, hela gänget.

  ¤¤¤¤¤

Nu är det dags att bänka sig framför Uppdrag Granskning Special om Skolsnusket. Äckliga  bilder och rapporter har ju redan presentats....Det ska bli intressant att höra vad man säger. Många som tycker, elever-personal-föräldrar-städfirmor-politiker-tjänstemän och så den s.k vanliga allmänheten förstås.

Gissar att det blir en del rubriker imorgon om detta.

Mortuta

Dag 14

Varje dag samma mönster.

Med en lätt förströdd attityd går man igenom posthögen, reklam sorteras bort och de förmodat viktiga kuverten läggs fram för att tas om hand efter middagen. Samma rutin som alltid som de senaste 20-30 åren med den skillnaden att de numera är försvinnande få de där adresserade kuverten, det mesta av vikt sänds ju elektroniskt nu. 

Detta skulle ju då kunna innebära att man granskar de få man kan verkligen ta på-breven ordentligt. Phff....inte då. I alla fall inte just denna vecka.

Känns det som jag talar i gåtor? Kanske det.

Såhär kan det i alla fall gå.....

Snabb koll av posthögen igår, ett brev från sjukvården, kallelse, okej....inte helt oväntat. En ännu snabbare titt eller ögonkast, ja kanske rentav en s.k grisblink på när det skulle ske.

Imorgon (läs idag!) var det visst. Okej, accepteras.

Ilar iväg till sjukhuset, brottas med en trilskande parkeringsautomat och blir toksvettig av att springa/hasa över isig gård för att komma i tid. Väntar på min tur tillsammans med både Allers och Amelia i knät. Står sen då där i receptionen med min lilla knövliga kölapp och hör kvinnan bakom disken säga..." njae, vet du vad, jag hittar inte ditt namn här...". Va? försöker bestämt och kanske liite envist förklara att det ska jag visst vara och att jag fått en kallelse och att det är då konstigt att..... (samtidigt som mitt inre tänker vilka jädra klåpare de är som tappat bort/schabblat med besökslistan)...

Så långt in i situationen har jag fortfarande nån form av stolthet och tro på att jag har rätt och de ska nog ordna sig det här, men sen ber människan att få se min kallelse och då vänder allt på en femöring.

"  nämen, se....du är ju inte på rätt dag..."

Snabbt och med lite förorättad min tar jag min lapp igen och läser sen medans skammens rodnad stiger allt högre...

Jag har kommit dit på.... 

Fel år

Fel månad

Fel datum

...då klämmer jag till med Men jag är ju på rätt veckodag i alla fall

Ridå

Ja, så går det till att få en avdelning på sjukhuset att brista ut i skratt.

Vad gör man inte för medmänniskors glädje?

¤¤¤¤¤

Till detta skulle jag väl ha en del passande bilder och så men....historien talar nog för sig själv, eller hur?

Mortuta