Få se nu....vad brukar man säga? "ryktet om min död är en smula överdrivet". Jaja, så illa har det inte varit utan jag har helt enkelt befunnit mig i nån form av skrivarkoma. Inga bra ord och tankar har dykt upp. Åtminstone sånt som är värt att dela och utveckla med er där ute... En massa vanligt vardagssvammel går ju annars alltid in och ut i tankarna...som vanligt.

Det är Alla helgons helg och lyktor tänds, gravar smyckas och många, många tankar går till de människor man inte längre har runt omkring sig. Stundtals varma minnen och ibland bara tunga sorgliga tankar. Det är så oåterkalleligt och definitivt...

Det är viktigt med reflektionstid.....alltså stunder då vi stannar av lite grann och inte bara "ekorrhjulsrusar" vidare hela tiden. Stoppar och lever i nuet.

Tidigare i veckan sprang stora och små barn runt och "skrämdes" allt vad man orkade. Rackarns vad Trick-or-treat det blivit. Vi hade laddat med smågodis och enkronor....slapp alltså "treat"-bestraffningen.
(hm, ska nog aldrig avslöja busen som gjordes för många många år sen i gymnasiet....då vi fick vara med om detta fenomen för första gången. Några gränsfall vad gäller uppförande.....kanske).
Nåja, det är mysigt det också. Vi behöver nog leka med vår rädsla för läskigheter för att få lite distans...

Vi lyxar oss med några dagar i Stora Hufvudstaden. Mat, motion och prat....mycket av allt tillsammans med kära syster. Javisstja, glömde att vi nog kanske, eventuellt..(hi, hi) blir nån shoppingtur.

Nu väntat en Skype stund med dottern. Åh så skönt att tekniken ger mig tillgång till hennes röst och bild.

Mortuta