Tänk dig att du sitter mitt bland människor som delar ditt stora intresse. Alla kommer dit bara för att bilda ackord i samstämmighet med dig. Ni jobbar fram de vackraste klanger och ett brett leende sprider sig hos de närvarande, en känsla av samhörighet finns i rummet.

Vad beskriver jag?

Att sjunga i kör förstås!

Två kvällar i veckan kliver jag av mitt lärar-mamma-hustru-jag och blir en sångare bland alla andra. Då rensas hjärnan från vardagens eventuella slit och istället fylls själen med endorfiner som ger behagliga känslor.

Detta har varit något jag ägnat mig åt under i stort sett hela mitt vuxna liv. I allt från flick-kör, gymnasiekör, utbildningens kammarkör och sen "kom jag hem" till Kammarkören Sångkraft och allt det som jag fått uppleva som sångare där. Det är svårt att gradera vad som är mest givande, konserter, tävlingar eller alla övningskvällar som givetvis är vägen till alla framgångar....?

Jo, det är ju faktiskt de alldeles vanliga körövningarna som är bäst. Stunder då vi övar nåt riktigt svårt och som vi sen kan helt perfekt till sist.

På senare år har jag upptäckt ännu en sångform, nämligen barbershop och det ger kanske ännu mer skratt och glädje än de vackraste klanger.

Nåja, det ger mitt liv en extra dimension och ork.

Utanför fönstret ser jag vår lönn stå med små musöron. Det verkar segt med lövsprickningen just nu. På nåt vis så har det stannat av litegrann på grund av kylan som vi haft den senaste veckan. Men.....det hindrar inte "pollenhelvetet" att yra runt i luften och ställa till med elände för mig. Huvudet är mega-tungt, det kliar i ögon o mun och jag skulle kunna sova jämt....Alltså, "kom igen nu våren och värmen, fixa till det här så att man kan börja njuta igen"!

Sonen gav sig iväg till Venedig idag, han ska möta upp med sina systrar som kommer resande från Malta. Det är deras julklapp till honom, snacka om lycko-kille!!!

Hoppas att de får sköna dagar och njuter av varandras sällskap, det är ju numera inte så ofta som de kan träffas alla tre.

Syskonrelationer är något som man måste vårda och underhålla, det är verkligen inte något som bara sköter sig självt. Detta tror jag våra barn börjar förstå och det känns bra för oss "gamlingar".

Alldeles nyss ringde E och berättade att han kommit välbehållen till Venedig och nu vandrade runt på gatorna och beundrade allt det vackra. Härligt!

Nämen.....då är det väl dags att köra igång med lite jobb då....rättningar kan man aldrig få för många av, eller?

Tack o hej

leverpastej

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...